Funky Kids har dansat färdigt för ett tag

Idag var det sista gången för Isabel, Minéa och Alex på Funky Kids. Halleluja, säger jag!!

Alltså, det är ju jätte roligt att barnen gått på en aktivitet, men när Alex helt plötsligt började vägra gå och Vanessa har envisats med att vara vaken, varenda tisdag eftermiddag...så har det inte varit något jag sett fram emot direkt.

Då jag var höggravid förra terminen, så tog Minéas föräldrar, på sig att skjutsa dit tjejerna. Då var det nämligen bara dom två som gick och dansade. Som vanligt fick jag då lite dåligt samvete (är verkligen specialist på att skaffa mig en dos av det i tid och otid), och sa lite lagom hurtigt: "Nästa termin, kan jag ta på mig att åka, fast då tar vi tisdagar efter dagis. Det passar mig myyyycket bättre". "Är du säker? Med alla barn?". "Oooooo ja!!!".

Sagt och gjort anmäler vi tjejerna + Alex (fick för mig att det skulle bli lättare för mig om jag fick honom att dansa också. Säkert skulle han bara grina, bråka och tjata om att få börja dansa, om han inte blev anmäld...tänkte jag).

Det betyder att jag varje tisdag, åkt till dagis med Vanessa under armen. Första gången fick ligan byta om på gymmet, där dansen är men Alex spårade ur i omklädningsrummet, så jag släpade in alla på dagis, så att dom fick byta om där. Sedan in med alla i bilen, för att sedan sitta i ett litet fika rum med dessa och roa dom en timme, innan dansen tillslut startade. Under nästkommande timme, hade jag Vanessa, som vägrade sova och klängde och hade sig på mig till ligan åter var tillbaka och det var dags att stoppa in alla i bilen igen.

Dessutom fick jag lov att uppbringa ett tålamod och en mjuk, mjuk pedagogisk stämma, för att inte Alex skulle spåra ut någonstans på vägen. Kan säga att den mjuka pedagogiska rösten började sina duktigt idag, och efter att han suttit och svängt med en sax och vägrat att ge mig den, sedan vägrat att sätta på sig skorna och stått och skrikit i trappen ut medans alla glodde som tokar på oss, så slutade det med en ilsken svettig mor och en femårig Isabel, som satte på den lilla envisa Ferdinand sina förbaskade skor.

Det bubblade hela vägen hem och när jag väl fått in alla barn, ryggsäckar, skötväskor och dylikt i hallen och stängt dörren bakom mig, var jag nära att hälla upp en 4:a whiskey och skåla för att de eländiga terrortisdagarna äntligen är slut!!